FAKTA
Grythyttan
Grythyttan, någon mil söder om Hällefors, fick kyrka, stadsrättigheter och gästgiveri på 1640-talet sedan man gjort silverfyndigheter i trakten. Av förhoppningarna om silverbrytning blev intet, men däremot järnhantering. Byn blev en mötesplats när skogsfolk och bergsmän, bönder och torpare skulle till kyrkan och uträtta ärenden. Bygden befolkades till stor del av inflytttare från den finska delen av Sverige – så många att prästen i kyrkan framförde sin predikan på finska. I slutet av 1800-talet drogs järnväg förbi byn och det gamla gästgiveriet konkurrerades ut av den nya tidens järnvägshotell.
På 1970-talet renoverades det då mycket förfallna gamla gästgiveriet. En ung man vid namn Carl Jan Granqvist anförtroddes uppdraget som gästgivare. Carl Jan initierade kurser i gastronomi, vilka så ledde till att Sveriges första högskoleutbildning startades i Grythyttan 1993. Utbildningen lokaliserades till Måltidens hus i Norden i Grythyttan, en visionär byggnad som ursprungligen byggt som svensk paviljong vid världsutställningen i Sevilla några år tidigare och återuppförts i Grythyttan. I Måltidens Hus finns ett omfattande bibliotek som rör mat och måltid (filial till Örebro universitetsbibliotek), ett kokboksmuseum, butik samt restaurang Kantinen. Strax intill, i en porlande fors, ligger Grythytte Gård med en gammal kvarn som är i funktion.
Under Carl Jans ledning utvecklades gästgiveriet. Hans framgångsrika arbete, som också innebar engagemang för den omgivande bygden, gjorde att Grythyttan och Måltidens hus blev centrum i en attraktiv region med mat och måltid i fokus. Detta lockade många entreprenörer att satsa sina krafter på verksamheter i bygden, t ex Lena Hall och Lars-Göran Staffare med Bredsjö Mjölkfår, Uta Riedel och Oskar Jansson med Sikfors Herrgård, Per Fritzell med Grythyttan vin, Neerings glass och choklad vid torget i Grythyttan m fl.