FAKTA
Värmland
Värmland var under medeltiden ett av Sveriges glesast befolkade landskap. Landskapet har fått sitt namn från ett äldre namn på Borgviksälven, Värma ”den sjudande”, icke tillfrysande”, liksom sjönamnet Värmeln, sockennamnet Värmskog och gårdsnamnet Värmerud ”rudet, röjningen vid Värma”. Det hörde senare till hertig Karls hertigdöme och år 1579 utlovade han skattefrihet åt dem som uppodlade obebodda skogsområden. Därmed började en finsk invandring till Värmlands nordliga trakter, de s k finnmarkerna. Samtidigt blev bergsbruket allt mer betydande. I början av 1800-talet kom trähandeln via Göteborg att spela allt större roll, och sedan dess har skogsbruk, sågverk och pappersfabriker hört till de viktigaste näringsgrenarna.
Kultur och näringsliv i Värmland har starkt präglats av tre vattenflöden som rinner genom landskapet från norr till söder, ner i Vänern. Vänerlandskapets öppna och frodiga mylla har gynnat rika storjordbruk. Handeln har samlats främst i hamnstaden Karlstad som fick sina stadsprivilegier 1584. Dalgångarnas bördiga jordar har odlats och skogarnas rikedomar tillvaratagits av brukspatroner. Småbönder har varit mångsysslande. Kommunikationer och kultur ´har växt i dalgångarnas mylla, längs med vattendragens flöden.
Glest liggande finngårdar med rökstugor minner in i 2000-talet om finsk invandring under 1500- och 1600-talen. Mellan dalgångarna har berg och vilda skogar brett ut sig. I dessa, ofta otillgängliga områden, bosatte sig de finska inflyttarna. De svedjade sig små åkrar, byggde sig hus och hemman, och har givit viktiga bidrag till landskapets kultur och näringsliv. För finnar och småbönder gav hantverk genom århundraden möjlighet till biinkomster. I ensliga kolarkojor kunde slöjdande och näverflätning ge både nödvändiga föremål för eget bruk och alster för försäljning. Om det ensliga livet i kolarkojor och skogshuggarkojor diktade Dan Andersson, vars vemodiga visor fortfarande tolkas av unga artister, t ex Sofia Karlsson.
Under 1600- och 1700-talen präglades Värmland av en snabb utveckling inom järnhanteringen. Från värmlands bergslag i öster spred sig bruken alltmer västerut, ända till Norska gränsen. Som en följd av det ekonomiska välståndet blev det vanligt med herrgårdar spridda över strörre delen av södra och mellersta Värmland. Där uppstod en speciell , litterärt och konstnärligt inspirerande herrgårdskultur genom Selma Lagerlöfs förmedling. Täta internationella kontakter som gav nya kulturella impulser och innovationer.
Den konstnärliga ådran är ymnig i Värmland. Härifrån har många stora berättare kommit; t ex Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding. I modern tid har berättararvet förvaltats bl a av Göran Tunström och Bengt Berg. Kring sekelskiftet 1900 utbildade sig några konstnärer i Stockholm och Göteborg, de reste utomlands och drevs så småningom av sin längtan åter till sina hembygder. Deras intryck och erfarenheter, vänner och bekanta kom att ge viktiga bidrag till konst och kultur i Värmland. Konsthantverket har gamla traditioner och är fortfarande mycket livaktigt, inte minst i trakterna kring Arvika. Såväl de enskilda hantverkarna som den industriella verksamheten vid Klässbols linneväveri leder sina rötter tillbaka till den folkliga traditionen.
Genom 1800-talet var säsongsvisa arbetsvandringar vanliga. Dessa gav bidrag till försörjning men också intryck och inspiration, längtan och musik. Här har konstmusiken haft sina uttolkare i brukens och herrgårdarnas salonger. I gårdar, stugor och pörten har folkmusiken, med starka influenser från den norska folkmusiken, haft starka fästen. Dansen och musiken har täta band i Värmland. I modern tid är dansbandsmusik, folkmusik, teater och konstmusik, konst och konsthantverk nyckelord vid ett försök att beskriva Värmland. Samtidigt får man inte glömma idrotten, främst fotboll, ishockey, skid- och motorsport.